Drömverkstan är en socialdemokratisk blogg

tisdag 23 november 2010

Stoppad hyresreglering, ingen lösning på bostadsbristen

Bostadsbristen är ett av Uppsalas mest akuta problem. För många människor utgör hyresrätter den enda realistiska boendeformen, bostadsrätter är för dyrt för att vara ett realistiskt alternativ. Samtidigt är utbudet av hyresrätter påtok för litet. 60 000 personer står i Uppsalahems bostadskö och väntetiden på boenden i attraktiva områden överstiger ofta tio år. Alla är överens om att hyresrätterna är för få. Men de politiska partierna lanserar vitt skilda lösningar på problemet.

Från borgerligt håll hörs allt oftare kravet på att slopa hyresregleringen. Hyresreglering innebär att hyran på bostäder i attraktiva områden inte kan överstiga en viss nivå. På så vis får även fattiga människor råd att bo i fina områden. Problemet är att det blir olönsamt att bygga hyresrätter om hyrorna hålls på en låg nivå. Högern har alltså rätt i att en marknadsanpassning skulle leda till fler hyresrätter.

Tyvärr skulle marknadshyror även få stora negativa konsekvenser. Visst, vi skulle få fler hyresrätter men samtidigt skulle attraktiva områden som Luthagen och Innerstaden dräneras på låginkomsttagare. Vill vi verkligen ha ett sånt Uppsala? Vill vi verkligen ha en stad där din gatuadress avslöjar din klasstillhörighet? Är inte segregationen i Uppsala redan ett tillräckligt stort problem?

Marknaden verkar vara oförmögen att både minska bostadsbristen och segregationen. "Synd" säger högern, "då blir vi tvungna att välja det minst onda av dessa alternativ. Men varför inte låta politiken och demokratin hugga tag där marknaden misslyckas. Om vi återinför och höjer de ränte- och investeringsbidrag som moderatregeringen tagit bort kommer bostadsbyggandet åter komma igång. Men skattebetalarna ska inte hjälpa företagen utan att få något i gengäld. Vi ska kräva att minst hälften av de bostäder som byggs är hyresrätter och att dessa bostäder är så billiga att alla har råd att bo i dem. Då kan vi skapa ett Uppsala utan bostadsbrist. Då kan vi skapa ett Uppsala utan segregation. Ett Uppsala där studenter, städare och professorer inte bara träffas i universitetshusens korridorer utan också i trappuppgångar eller tvättstugor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar